”Det är aldrig för sent att börja rida” – Michael Broström om sitt ridliv och engagemang i Järna Ridklubb
Michael Broström började rida när han var 59 år gammal, men intresset för hästar hade funnits länge. Som tonåring hängde han ofta i stallet, men då mest för att spana på tjejer, så någon ridning blev det aldrig trots att det fanns en nyfikenhet kring hästar. Senare i livet, när hans syster skaffade en häst, väcktes intresset för ridning på nytt.
Genom en tidigare partner som var hästtjej började han spendera mer tid på Järna Ridklubb, där både hon och hennes dotter red. Det var då han fick upp ögonen för ridningen igen. ”Jag hade alltid drömt om att rida, och nu kändes det som rätt tidpunkt att prova på,” berättar han. Eftersom alla grupper var fulla, fick Michael istället börja med privatlektioner.
”Första gången jag satt upp på en häst var helt magiskt. Hästen jag fick rida var Regent, en av klubbens trotjänare. Jag minns hur vi gick igenom allt noggrant, hur man sköter hästen, hur man gör i ordning och förbereder inför ridning. Och när jag väl började trava, kändes det som att jag red på moln. Det var bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig”, säger Michael och ler vid minnet.
Att Michael senare hamnade i styrelsen för Järna Ridklubb var egentligen bara en ren slump. ”När Marie Nilsson skulle sluta i styrelsen blev jag tillfrågad om jag ville gå med. Jag hade ju inte så lång erfarenhet av hästvärlden, men jag har alltid gillat föreningsliv och vet att en medlemsförening bygger på att medlemmarna hjälps åt. Att sitta i styrelsen är ett sätt att bidra, så jag tackade ja.”
Men en tid senare stötte Michael på problem. ”Jag fick ont i höfterna och var tvungen att operera mig. Efter operationen tog det ett år innan jag kunde försöka rida igen, men då blev det för svårt. Jag hade ont och var tvungen att hålla upp ett tag. Men längtan finns kvar. Jag vill tillbaka till allt det där jag älskar, både ridning och tiden i stallet. För ärligt talat: ibland är jag nästan lika lycklig när jag bara står i boxen och mockar, när hästen står bredvid och tuggar hö. Det är något så rofyllt med det. Deras lugn smittar av sig. Att borsta en häst och känna hur den slappnar av, det är nästan meditativt.”
Genom åren har Michael ridit många olika hästar och märkt hur olika de är. ”Vissa hästar har jag kommit nära snabbt, andra har varit mer utmanande. Det är nyttigt att rida olika hästar, även om det ibland kan vara frustrerande. Men jag älskar verkligen tiden i stallet, och jag har insett att jag inte kommer att skaffa en egen häst, det kräver för mycket tid och ansvar. Men jag trivs bra med att vara här och hjälpa till.”
Michael reflekterar också över sin roll som styrelsemedlem. ”När jag började i styrelsen förvånades jag över att vi inte hade så mycket att göra. Jag blev vice ordförande och firmatecknare, vilket mest innebar att godkänna överföringar och delta på möten. Det var ganska lättsamt, jämfört med andra föreningar jag varit i, som till exempel hockeyklubben jag var med och startade.”
Men han understryker vikten av ideellt engagemang i en medlemsförening. ”Det är viktigt att vi alla hjälper till. Föreningen bygger på att medlemmarna bidrar, och även om jag inte var en erfaren ryttare från början, så har jag alltid tyckt att det är viktigt att bidra till gemenskapen. Och styrelsearbetet är en del av det.”
Michael vill också skicka med ett budskap till dem som funderar på att börja rida i vuxen ålder: ”Det är aldrig för sent att börja. Jag var 59 när jag började, och jag har aldrig ångrat mig. Ridning handlar om mer än teknik, det handlar om känsla, relationen mellan häst och ryttare, och att vara en del av en gemenskap. Och i en förening som vår, är det medlemmarnas engagemang som gör att allt fungerar. Det är så vi får klubben att gå runt.”
